Sagt om föreställningen

Elisabeth Ollesdotter, marknadsstrateg Lärarnas riksförbund i Stockholm
Det är en stark föreställning som jag blev väldigt berörd av och alla vuxna borde ta del av. Som lärare kan vi inte själva lösa problemen för barnen till missbrukare, men vi kan definitivt larma den professionella yrkeskåren som t.ex. kurator eller psykolog när vi ser tecken och får signaler från barn som har problem hemma.
Ulf Zetterman, konsulent och gruppledare på Ersta Vändpunkten
”Tack för att du kom hit och bjöd på dig själv - och oss på din resa. Härlig och engagerande föreställning och som jag sa till dig förut innebär igenkännandet det största steget för många.
Du ger röst åt de röstlösa.
Du vrålar där det annars är vakuum och tyst.
Du berättar vad du hade behövt.
Det är en högerkrok underifrån som känns för dem som, är anställda för att se men också för alla oss vuxna som ser och hör men inte vågar göra det rätta. Jag vill igen tacka för skönsången som framfördes med både känsla och darr som Vreeswijk skulle ha sagt.”
Viveca Axelsson, konsulent och utbildningsansvarig Ersta Vändpunkten
”Det var en föreställning som berör starkt och ger en bra bild av hur svårt det kan vara att växa upp med missbruk i familjen. Trots det är det möjligt att skapa sig ett gott liv vilket du också förmedlar och är en bra förebild för. Vägen dit kan dock vara svår och man kan behöva stöd och hjälp för att klara av den. Det behövs verkligen personer som du som engagerar sig. Du gör ett fantastiskt arbete och föreställningen med både teater och sång går rakt in i en.”
Kicki Winnerstam, Samordnare Aktiv förälder/projekt Barn till missbrukare. Socialsekreterare, Lidingö Stad i Stockholm
”Stort Tack för en väldigt bra föreställning. Vi har fått många kommentarer att det var en väldigt gripande föreställning. När publiken förstår att Lisah upplevt det hela själv tydliggörs upplevelsen av hur det kan vara att växa upp i en familj med missbruk. Föreställningen väckte stort intresse av att lära sig mer om hur man bemöter barn och vuxna i sådana livssituationer!”
Marie Bergman, lärare Mälarhöjdens skola
”Vilken show! Gud vad modig Lisah är! Jag tänker på alla barnen som har det såhär varje dag år ut och år in. Hur klarar de sig? Hur överlever de? När Lisah spelade reste sig håret på hela kroppen och texten bara slank in i mig utan att jag kunde hejda det. Så utelämnande att berätta något så hemligt inför så många och göra det med en säkerhet och resning, fy fan vad bra hon är. Jag möter de här barnen dagligen. Hur ska jag göra för att se deras behov?, hur ska jag känna igen signalerna? Hur kan jag hjälpa och stötta som de såväl behöver?”
Malin Borgström, kurator Mälarhöjdens skola
”Rekommenderar föreställningen å det varmaste. Föreställningen var mycket starkt och berörande. Konceptet att blanda fakta med tankar och känslor är bra; hjärta och hjärna tillsammans! Jag upplever Lisah vara en lyhörd person med starkt engagemang och patos för de som inte har det enkelt och lätt i samhälle och skola. Det finns alldeles för lite uppmärksamhet för barn och unga med föräldrar i missbruk vilket gör att föreställningen är alldeles nödvändig för alla lärare - den är därför så mycket mer angelägen och välkommen!

Lisah bryr sig verkligen också om hur andra har det, något som tyvärr inte är så vanligt och knappast en självklarhet idag. Hennes röst är bedårande och sångerna blev till en paus i det mycket starka budskapet som på ett bra sätt fick så att säga "sjunka in".
Daniel Ryderhom, informatör, Hela människan i Stockholm
”I Mälarhöjdens skolas aula har närmare 60 personer samlats för att se föreställningen ”Men barnen då?” av Lisah Deilert. Publiken består framförallt av lärarstudenter i tjugoårsåldern, företrädelsevis kvinnor. Denna tisdagsmorgon fick de lyssna till Lisahs vackra sång som brutalt och skoningslöst lyfter fram de vedermödor som har hört hennes liv till. Det är sånger som framförallt har hämtat stoft från den period i Lisahs uppväxt då mamman hade träffat en ny man ”Lennart”. Mamman och Lennart var fulla varje dag och den tonåriga ”Mika” som Lisah kallar sig själv i texterna får utstå all sköns problem.

'Du drack för att slippa känna. – Det var otryggt hemma. – Jag sa hur jag kände en gång, det gör jag aldrig om. – Hur kommer det sig att ingen talar med mig.'
Det är lösrykta strofer ur Lisahs sång. En sång som verkligen når mig in på skinnet, det känns påtagligt och man är bokstavligen ”där” i Mikas besvärliga situation.

Mellan sångerna läser Lisah ur Mikas dagbok, vi får lära känna Mika som barn, när hon är tio år och blir utskälld av sin far för att ha lösaktiga kläder på sig. Sen får vi träffa Mika som 15, 16 och 17 år och slutligen några år senare när hon lyckas bryta sig loss från sin partner som vid sidan av sitt narkotikamissbruk även är far till deras gemensamma barn.

För mig gick Lisahs text och sång rakt in i hjärtat. Faktadelen om barn som växer upp med missbrukande föräldrar gav hopp till att man kan göra något, att man kan se och hjälpa dessa barn.

Lisah avslutar med att berätta att hon idag är 34 år gammal och att det tog nästan 30 av dessa för att lära sig älska sig själv och förstå att hon inte måste förtjäna kärlek, utan att hon precis som alla andra är viktiga för dem de är, inte för vad de gör. Hon avslutar med en sång. Texten går så här:
Hon är stark. Hon är svag. Hon är allt på samma gång. Ja hon är orädd och rädd som fan för dig”.
Lena Wittorf, Medalgon utbildning
”Det är mycket modigt att stå på scen och vara så utlämnande. Ditt budskap är viktigt. För mig var ditt upplägg ”ett nytt grepp” vad gäller föreläsning (föreställning) med dagboksläsning, fakta, egna sånger - mycket effektfullt, fängslande och berörande.”
Eva Helgesson, diakon Uppenbarelsekyrkan i Stockholm
”Ett oerhört angeläget budskap, framfört på ett personligt och närgånget sätt.”
Magnus Blixt, lärare på Fruängens skola
”Föreställningen gick rätt in, den både berörde känslomässigt och gav konkret handlingsberedskap kring ett mycket viktigt ämne - hur hantera föräldrarna till de bortglömda barnen och vad kan vi göra för att hjälpa dem? Kan rekommenderas varmt.”
Lotta Åhman, lärare och kursledare på Ersta Vändpunkten
”Jag tycker att föreställningen var så himla bra och jag tycker du har träffat så mitt i prick hur det är. Jag blev djupt berörd av din föreställning för jag vet ju att det stämmer varenda bokstav som du sa och sjöng. Det påminde mig om vad min dotter har gått igenom under 12 år av sitt liv, det känns att bli påmind men ack så viktigt att inte glömma, tror att det gör mig mer empatisk i mitt jobb på Ersta.

Din växling mellan fakta och "dagbok" var också ett fint upplägg tycker jag för det gjorde att det blev en bra helhet. Jag som alla andra hoppas av hela mitt hjärta att du får komma ut på massor av skolor och spela för som du sa finns inget i utbildningen, varken på lärarhögskolan eller på utbildningar för fritidspersonal och förskolepersonal. Fritids och förskolan är ju faktiskt de som möter de här barnen mer och på annat sätt än i skolan så de är också en viktig målgrupp. Sen till slut måste jag också säga att du som person är helt fantastisk du utstrålar styrka, mod och framtidshopp. Du har en helt fantastisk sångröst med underbart starka texter. ”